söndag 23 juli 2017

#334: Mittenmaran som uteblev

Idag var det San Francisco Marathon. Det är inget jag är ledsen över, jag bestämde för länge sedan att det inte var en god idé och jag är faktiskt glad att vara hemma igen. Det kommer fler tillfällen.

Idag är det söndag och nio veckor kvar till Berlin Marathon. Jag kommer att trappa upp så att jag springer så mycket som jag brukade göra, innan mitt knä fick mig att nästan sluta att springa.

Idag sprang jag min vanliga knappt tolv kilometer långa runda i Nackareservatet. Det är det längsta jag sprungit sedan Stockholm Marathon. Målet är längre pass kommande söndagar.

#333: På det tredje ska det ske

Det är mycket ”skulle kunna” och ”eventuellt” när det handlar om att få till lite löpning just nu. Men det är å andra sidan min sista ledighetsvecka, och jag tror att återgången till vardag kan gynna de goda rutinerna. Inte minst med tanke på att jag ogärna köper ett dyrt SL-kort utan hellre springer till och från jobbet så ofta som mitt knä tillåter. Start onsdag.

lördag 22 juli 2017

#332: Realbuzz

För något år sedan avregistrerade jag mig från en stor mängd nyhetsbrev för att min inbox fylldes med massa halvintressanta eller ointressanta mail som jag sällan läste. Nu känns det som att det är dags att göra ännu en rensning.

Ett av de nyhetsbrev jag får heter Realbuzz och kommer nästan dagligen. Jag får det för att jag anmälde mig till London Marathon-lotteriet. Av alla rubriker i dessa nyhetsbrev har jag bara klickat mig vidare en handfull gånger. Ingen gång har jag tyckt att artikeln var värd det.

Kanske väntar jag med avregistreringen till att jag fått mitt besked från London Marathon. Kanske.

torsdag 20 juli 2017

#331: Åska och hagel på Limön

Vi väntade till precis fel tillfälle med att lämna stugan för promenad respektive löpning till öns lilla café. Bara efter några minuter började det åska och de mörka molnen släppte ner rikligt med hagel. Vi stannade och hukade under det lilla skydd vi hade. Ganska snart var det över och efter att jag hade sprungit en liten bit kom solen och värmde upp och torkade både mig och den blöta stigen framför mig.

Jag sprang som vi hade bestämt i förväg; någon kilometer längs kusten och sedan inåt öns mitt där fyren står. Sedan vidare för att möta de andra för att äta glass. Efter en timme sprang jag tillbaka, nu med mobilens kamera på lite avstickare från den väg jag sprungit tidigare.

Fyren och byggnaden som fungerade som skola för hundra år sedan.
Det var inte varmt i vattnet, men jag var tillräckligt varm för att ta ett dopp. Eftersom det inte fanns rinnande vatten var jag också så illa tvungen. Sedan sov jag gott för första natten sedan resan hem från Los Angeles.

#330: På packlistan

Det är inte värre med mitt knä än att jag packar ner löparprylarna även när jag reser bort med så lite som en övernattning. Jag gillar ju att springa på nya ställen. Nu är det inte så mycket som behövs packas – klockan har jag nästan alltid på mig, springvänliga skor samt shorts och tröja ofta ändå med mig.

Vad jag glömde var pinkoden till mitt simkort. När mobilen dog och skulle startas om kom jag inte igång igen. Som gäst på en ö utan tillgång till telefon eller wifi fick jag avstå att logga löpning och skriva mitt dagliga inlägg. Men jag somnade ändå tillfreds efter en trevlig dag med fin löpning och sov min första natt efter resan utan att besväras av tidsomställningen.

tisdag 18 juli 2017

#328: Tre år sedan mitt senaste lopp på Gotland

För tre år sedan sprang jag Viruddenloppet för tredje gången. Jag har inte sprungit loppet sedan dess, men det är inte omöjligt att jag återvänder till När något år i framtiden. Jag har vänner som brukar åka dit, som är där nu, som kanske till och med kommer att delta i årets lopp 27 juli. Det är samma vänner som jag brukade åka till i Oslo när jag sprang Sentrumsløpet tolv år i följd. Ah, the memories.


Jag med nummer 343 på en officiell bild lånad från Viruddenloppet 2014...

... året då en get bestämde sig för att ansluta till löparna – hela vägen in i mål.

söndag 16 juli 2017

#327: Baby steps

Det är inte någon avancerad löpträning jag ägnar mig åt för tillfället. Jag springer korta sträckor och tänker hela tiden på hur det känns i knät. Idag återupplivade jag förra årets recept: en tur med dottern i vagnen till en närbelägen badplats och tillbaka. Det fungerade bra – både för henne och för mitt knä.