måndag 26 juni 2017

#307: Den försvunna stranden

Vi kom ner till stranden till slut, i samband med solnedgången på vår andra dag här. Inte hela vägen ner till vattnet, för en stor del av det här strandpartiet försvann med Hurricane Odile i september 2014, vilket gör att det genomgående sluttar ganska brant här.

Ovanför branten ner mot Stilla Havet. Inte så stilla att man skulle bada här.

Jag såg en joggare närmare vattnet som sprang i riktning in mot staden. Så långt kan man dock inte springa längs med havet, eftersom det byggts en marina för några år sedan som tvingar en att ta sig ganska långt inåt land innan man kan komma ut mot kusten igen. Det blir nog stranden borta vid stan som gäller för oss framöver, även om det kommer att innebära en bussfärd.

söndag 25 juni 2017

#306: Lång dag och tidig kväll

Klockan är bara halv åtta mexikansk västkusttid. Jag har precis diskat upp efter maten och tänkte stanna kvar ute en stund med datorn för att njuta av att temperaturen äntligen gått ner under 30 från att ha varit närmare 40. Men så sitter jag och somnar framför datorn, jetlaggad som jag är. Det blir tvunget med en ”tidig” kväll för att kompensera för den fragmentariska flygplanssömnen. Imorgon ska jag undersöka möjligheten till strandlöpning längs Stilla havet. Det var ju mer än ett år sedan sist.

Vi får se om jag hittar lika fina stränder att springa på som i Kanada förra året.

fredag 23 juni 2017

#304: Maratonflygning

Jag kom hem från jobbet igår och var helt fokuserad på att packa. Att jag glömde bort att skriva mitt dagliga inlägg känns just nu bara befriande. Jag väljer dock att numrera som om inget hänt – vilket det ju inte heller gjorde...

Jag och min lilla familj genomför en riktig maratonflygning. Att göra mellanlandningar är som att börja gå på ett maratonlopp – det är slöseri med både tid och energi, och det känns lika jobbigt att flyga igen som att springa igen efter att ha gått en stund. Det är inte omöjligt att jag till och med väggar.

Vi ses efter målgång, det vill säga när vi nått vår slutdestination.


onsdag 21 juni 2017

#303: Flytten som förändrade allt

Idag är det sex år sedan jag skrev på hyreskontraktet på vår lägenhet. I början var jag mest glad över närheten till de fina motionsspåren. Hundratals gånger har jag inlett mina löprundor vid markeringen på kartan nedan. Jag har fortfarande inte tröttnat och upptäcker hela tiden nya stigar och leder i området.

Kartnostalgi. Lite bebyggelse har tillkommit, ett spår har fått ny sträckning.

tisdag 20 juni 2017

#302: Löpning som lösning på inre konflikter

Jag pendlar mellan lugn och panik. Det var inte ovanligt på tidigare anställningar när jag närmade mig semester, men nu har jag inte en sådan arbetssituation att det är motiverat. Alltså är det min privata situation som är orsaken, känslan av att jag inte hinner med det jag bör göra kontra den bedrägliga känslan av att det brukar lösa sig. Vanligtvis kan jag lösa de här inre konflikterna genom att springa en runda. Just nu, när varje trappsteg är en utmaning, är det inget alternativ.

måndag 19 juni 2017

#301: Statistikförsämringen

När jag sprang mitt fjortonde Stockholm Marathon så var resultatet betydligt sämre än både mitt bästa och mitt genomsnittliga resultat. De genomsnittliga resultaten är nu följande (i jämförelse med förra året efter tretton lopp):

Tid: 3:45:45 (mot tidigare 3:44:05)
Placering: 3132 (mot tidigare 2978)

Jag hoppas givetvis kunna vända tillbaka siffrorna 2018.

söndag 18 juni 2017

#300: Mitt deltagande i Blogg100

När jag började skriva på den här bloggen hösten 2009 så var det med dagliga inlägg och planen att skildra mitt liv som löpare under 400 dagar, fram till New York City Marathon 2010.

Sedan har jag börjat om ett par gånger, försökt att fortfarande skriva dagliga inlägg men inte alltid lyckats. När bloggkampanjen Blogg100 dykt upp har jag hoppat på tåget för att ge mig själv ytterligare motivation att inte slarva med publiceringstakten. Så även den här våren, även om jag inte kommit med på listan över deltagare 2017.

Med detta inlägg har jag alltså skrivit 100 inlägg på lika många dagar. Det är inte ofta inläggen haft något större värde, men det är väl med mitt skrivande som med mitt springande – kvantitet har många gånger fått gå före kvalitet.

Nu har jag 100 inlägg kvar till att jag når 400 den här vändan (som med mycket stor sannolikhet kommer att bli den sista). Jag funderar på att ta semesterpaus i några veckor innan jag avslutar om drygt tre månader, men jag har inte bestämt mig ännu. Kanske blir det istället en liten bloggresumé i tjugotalet delar, men min tanke att förbereda en sådan har förblivit endast en tanke.