Under första kilometern fick jag bromsa mig själv ett par gånger eftersom jag hade tänkt springa långt, inte snabbt. Nu visste jag inte om det skulle bli särskilt långt eftersom jag var stressad och dessutom gett mig ut lite sent — precis som vanligt.
Jag var ute tillräckligt tidigt för att det skulle vara motiverat med solglasögon. Vägvalet föll också på öppna områden där jag sedan en promenad tidigare på dagen visste att det var soligt och isfritt. Enda chansningen var att springa hemåt från Bagarmossen genom skogen, men även där var det relativt isfritt.
Med en kilometer kvar till Björkhagen kortade jag steget och ökade stegfrekvensen ordentligt. Det kändes som att jag rullade fram på hjul fram med ögonen i nästan konstant höjd. Trots att jag låg i fyraminuterstempo kändes det inte så farligt ansträngande, även om andningstakten också ökade.
Efter en kilometer med denna stil och hastighet blev det en halv kilometers lugn jogg så att jag nådde en mil och min egen ytterdörr. Det är fortfarande långt till långpass, men när jag kommit hem förlängde jag träningspasset genom att göra min flickvän sällskap under en halvtimmes dvd-workout.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar